RAW Brand – Athletic Apparel

Vi fick möjligheten att prata med Julia, som dagligen sprider positiva påminnelser till alla om att må bra i sin kropp och hitta en balans. Med hjälp av sin Instagram når hon ut till andra som kanske också har kämpat med depression, utbrändhet eller något annat som påverkar vardagen.

Hej Julia, vad kul att du ville ställa upp på en intervju! Vi känner ju till dig, men för de som inte gör det – skulle du vilja berätta lite vem du är?

Hej! Tack! Jättekul att få vara med!

Jag heter Julia och är 19 år gammal. Jag har kämpat med mental ohälsa i många år. 2017 gick jag in i väggen på grund av stress, djup depression, ätstörda beteenden mm och blev då sjukskriven och sängliggande i ca 1 år. Det konstaterades senare att jag fått fibromyalgi vilket kortfattat är en sjukdom där jag lider av kronisk smärta och trötthet. Under min sjukskrivning insåg jag att om jag ska bli bättre så är det enda sättet att börja samarbeta med mig själv istället för att hata mig själv.

Nu några år senare så vill jag med min Instagram inspirera andra att hitta vägen till självkärlek. Att våga leva livet och våga va sig själv oavsett vem man är och hur man ser ut! Jag försöker vara den förebilden jag önskade att jag hade haft när jag var som djupast i min depression helt enkelt.

Förstår att det måste varit otroligt tungt att ta sig igenom det – hur kom du i kontakt med träningen, och vad har det inneburit för dig sett till de motgångar du mött med bl.a. depression och ätstörningar?

Vi har alltid varit väldigt aktiva i min familj. Jag och min bror spelade tennis ca 3 gånger i veckan + matcher på helgerna. Utöver det sprang jag och styrketränade hemma också. Så när jag blev utbränd och fick min diagnos kände jag mig så svag som inte kunde göra något alls. Jag tappade mycket styrka under mitt år som sjukskriven. Alla läkare sa att jag aldrig skulle kunna träna eller vara aktiv igen. Men jag hittade en tjej på Youtube som styrketränade fast att hon hade fibromyalgi, det gav mig hopp. 

Om hon kunde så borde väl jag också kunna? Så jag gick till en sjukgymnast och fick bygga upp min styrka på nytt igen och till min förvåning gick det faktiskt bättre och bättre!

Jag köpte sen ett gymkort och blev helt förälskad i träning på ett helt annat sätt! Innan hade träningen varit ganska destruktiv för min del då jag tränade för att gå ner i vikt. Men helt plötsligt kunde jag gå till gymmet en gång i veckan och känna mig stark trots min sjukdom! Så gymmet blev som ett andra hem där jag kunde känna mig stark och bra och glömma allt det tuffa och jobbiga för ett litet tag. Det gav mig motivation och något att kämpa för.

Vad kul att höra hur du lyckats vända en destruktiv livsstil till något positivt! Där är ju också inspiration ifrån andra så otroligt viktigt, att få styrka att ta sig igenom motgångar!

Vad har varit din största motgång, respektive motivation med träningen efter din sjukskrivning? Hur tar du dig igenom de där dipparna som alla stöter på?

Det som ger mig mest motivation är att se utvecklingen och att nå målen jag satt upp. Jag älskar att lyfta tungt och bli starkare. Att se att man klarade ett reps till, att nå ett nytt PB eller att titta på sina videos och se utvecklingen som skett över tid. Det gör mig riktigt taggad på att ta i lite extra nästa gång!

Min största motgång har nog varit min senaste höft-skada som gjort att jag inte kunnat lyfta tungt på ca 1 år. Det är tufft att känna att man går bakåt i utvecklingen istället för framåt. Att man måste ta det lugnt och ha tålamod, det är jag inte alltid så bra på 😅

"Det som ger mig mest motivation är att se utvecklingen och att nå målen jag satt upp."

Det har gjort mig ganska omotiverad i perioder eftersom jag fått lägga mina mål på is och istället för att bli starkare och utmana mig, bara träna för rehaba och för att inte tappa styrka. Då gäller det helt enkelt att försöka fortsätta hålla i rutinerna bara. Det är inte alltid man är supermotiverad, ibland måste man bara få träningen gjort för man vet att det är bra för kroppen i det stora hela. Då brukar jag försöka tänka att jag går till gymmet och bara gör de övningar jag faktiskt tycker är kul. För mig är det viktigt att träningen inte blir ett tvång eller något negativt

Vad kul att höra hur du lyckats vända en destruktiv livsstil till något positivt! Där är ju också inspiration ifrån andra så otroligt viktigt, att få styrka att ta sig igenom motgångar!

Vad har varit din största motgång, respektive motivation med träningen efter din sjukskrivning? Hur tar du dig igenom de där dipparna som alla stöter på?

Det som ger mig mest motivation är att se utvecklingen och att nå målen jag satt upp. Jag älskar att lyfta tungt och bli starkare. Att se att man klarade ett reps till, att nå ett nytt PB eller att titta på sina videos och se utvecklingen som skett över tid. Det gör mig riktigt taggad på att ta i lite extra nästa gång!

Min största motgång har nog varit min senaste höft-skada som gjort att jag inte kunnat lyfta tungt på ca 1 år. Det är tufft att känna att man går bakåt i utvecklingen istället för framåt. Att man måste ta det lugnt och ha tålamod, det är jag inte alltid så bra på 😅

Det har gjort mig ganska omotiverad i perioder eftersom jag fått lägga mina mål på is och istället för att bli starkare och utmana mig, bara träna för rehaba och för att inte tappa styrka. Då gäller det helt enkelt att försöka fortsätta hålla i rutinerna bara. Det är inte alltid man är supermotiverad, ibland måste man bara få träningen gjort för man vet att det är bra för kroppen i det stora hela. Då brukar jag försöka tänka att jag går till gymmet och bara gör de övningar jag faktiskt tycker är kul. För mig är det viktigt att träningen inte blir ett tvång eller något negativt.

Visst möts vi alltid av hinder i livet, och det handlar precis som du säger om att bara göra sitt yttersta för att möta dem motgångarna igenom att bibehålla rutinerna och ta sig igenom.

På din Instagram delar du mycket om just kroppspositivitet, när och varför kände du att det var något du ville lyfta?

Jag har nog alltid velat göra det, men inte riktigt vågat publicera den typen av inlägg.

Däremot berättade jag min historia om hur jag gick från självskadebeteenden till att älska mig själv. Då fick jag några DMs och kommentarer från kvinnor som kämpade med att acceptera sin kropp och som ville ha hjälp. Så jag tänkte att jag publicerar ett inlägg där jag pratar lite mer om det. Jag fick så mycket fin respons och inkorgen blev full med DMs från personer som tackade mig. Och jag tänkte att jag har sååå mycket mer jag ville lära ut och hjälpa andra med. Så jag fortsatte helt enkelt! Och det har varit väldigt uppskattat!

Jag önskar att det fanns mer sånt content på sociala medier på den tiden då jag kämpade med min självkänsla. Den här typen av community hade jag verkligen behövt va en del av då. Det hade hjälpt mig så mycket.

Så det känns underbart att nu få va med och göra skillnad! Att kunna hjälpa någon innan det går så långt som det gick för mig.

Samhället vi lever i gör det inte lätt för unga, speciellt kvinnor/tjejer. Man ska inte behöva växa upp och hata sig själv och sin kropp, men ändå är det så otroligt många som gör det. Jag hoppas att det arbete jag gör kan hjälpa till att förändra hur vi ser på oss själva och varandra. Det finns så mycket hat, mobbing och negativitet på sociala medier. Jag hoppas jag kanske gör sociala medier liiite mer positivt och tryggt för unga.

Vi är övertygade om att du gör det, och det är så otroligt viktigt att de finns drivkrafter, precis som du, som ser till att lyfta ämnet. Hur har din Instagram påverkat dig efter att du börjat öppna dig mer kring mående, och vad har det haft för effekt på dig och din syn på dig själv?

Jag tror att man lär sig mycket på att hjälpa andra. Så för min del har det gjort mig mycket mer uppmärksam på mina egna tankar gentemot mig själv. Lika mycket som jag hjälper andra hjälper jag mig själv att bli snällare mot mig. Så för min del är det bara positivt! Communityt här är verkligen starkt och man ger och får så mycket positivitet och kärlek! Det känns som vi är som en liten familj och det känns tryggt att öppna upp sig för varandra för man får så mycket stöd och hjälp tillbaka!

Hur ser du på den nuvarande situationen med kroppsideal?

Jag tycker det är hemskt att det är så mycket fokus på viktnedgång, skönhetsoperationer och -ingrepp mm överallt.. Även mycket hets om olika dieter och träningsupplägg, speciellt inom fitness-communityt på Instagram. Det är så mycket bilder på redigerade kroppar i reklamer och på sociala medier och unga förstår ju inte att det inte är äkta. Det är väldigt lätt att få tag på preparat och kost- och träningsscheman som utlovar perfekta kroppar när vi istället borde lära ut att allas kroppar är perfekta precis som de är just nu. Det är alldeles för lätt för unga att hitta till fel konton och fel communityn som skadar och får unga att ifrågasätta sina kroppar och testa metoder som till och med kan va farliga för barn (och vuxna). Unga ska inte behöva tänka på sitt utseende eller deras kroppar. De är bara barn och det är så fel att samhället och de tuffa idealen får de att hata sig själva

Stort tack för att du tog dig tiden med oss! Om du fick säga något till alla som har negativa kroppstankar – vad skulle du vilja framföra till dem?

Jag vet att det är svårt att se det just nu, men en dag kommer du lära dig att acceptera dig själv. Så ge inte upp, fortsätt kämpa! Låt inte de negativa tankarna ta över! Och glöm inte att om du omger dig av positivitet kommer det bli enklare att tänka positiva tankar. Fundera över vad du har för vänner omkring dig och vilka du följer på sociala medier: det är okej att avfölja/sluta umgås med människor som triggar dig och får dig att tycka mindre om dig själv o din kropp ❤

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

10% PÅ DITT KÖP

Som prenumerant på nyhetsbrevet är du först med att få reda på nya produkter, limited editions och specialerbjudanden. Du får dessutom 10% på ditt första köp!